onsdag 21 april 2010
fredag 12 mars 2010
Stor nu..
Min lilla kille har blivit stor. Snart är han en månad och när vi var på bvc idag så visade vågen 4020 gram. Han har blivit en liten tjockis! Växt på längden har han gjort också.. inte lika mycket dock.. nu är han 50,5 cm.
Han vill mer än gärna ligga hos mig och äta, så ofta det går så jag fick rådet av barnsköterskan att försöka ge honom nappen emellanåt.
Såg en jätteliten baby i väntrummet och nu får jag verkligen ta vara av "bebistiden" med M för snart börjar han skolan känns det som. hähä.
Grattis babe som fyller år idag. Jag har bakat cheesecake eftersom h inte är mycket för tårta! hoppas den blir goood. Får besök av Emelie o Kalle sen som ska fira h och glo på film.
<3 Puss på er.
Han vill mer än gärna ligga hos mig och äta, så ofta det går så jag fick rådet av barnsköterskan att försöka ge honom nappen emellanåt.
Såg en jätteliten baby i väntrummet och nu får jag verkligen ta vara av "bebistiden" med M för snart börjar han skolan känns det som. hähä.
Grattis babe som fyller år idag. Jag har bakat cheesecake eftersom h inte är mycket för tårta! hoppas den blir goood. Får besök av Emelie o Kalle sen som ska fira h och glo på film.
<3 Puss på er.
tisdag 9 mars 2010
Rubrik
Igår ville inte Movitz ligga i sin egen säng en enda gång, utan ville prompt vara hos mig hela dagen. Mysigt iofs, men lite jobbigt att inte kunna göra några sysslor eller något för mig själv då jag fick konka på honom hela dagen. Lille gubben!
Natten till idag var den bäste på länge dock. Liten vaknade bara för att äta två gånger och den första gången var inte förens tre. toppen! Snart kanske han sover hela nätterna igenom (hoppas hoppas).
Igår fick vi besök av Fredrik och Hanna och vi fikade på Hannas mycket goda blåbär- och hallonmuffins. Mums. Movitz blev lite mer bortskämd och fick en outfit och små söta dreggellappar. haha!
Idag har vi redan hunnit med att hälsa på socialkontoret för att skriva faderskapsintyg så nu är inte fadern okänd längre, hehe. Efter det tog vi en promenad. Det var mycket skönt.
Pusss!
Natten till idag var den bäste på länge dock. Liten vaknade bara för att äta två gånger och den första gången var inte förens tre. toppen! Snart kanske han sover hela nätterna igenom (hoppas hoppas).
Igår fick vi besök av Fredrik och Hanna och vi fikade på Hannas mycket goda blåbär- och hallonmuffins. Mums. Movitz blev lite mer bortskämd och fick en outfit och små söta dreggellappar. haha!
Idag har vi redan hunnit med att hälsa på socialkontoret för att skriva faderskapsintyg så nu är inte fadern okänd längre, hehe. Efter det tog vi en promenad. Det var mycket skönt.
Pusss!
lördag 6 mars 2010
Hallelulja
Jag hade ett hallelulja-moment i morse. Jag kunde äntligen klämma ner mig i ett par av mina "vanliga" byxor. Alltså ett par byxor som inte var av size "mama". Heja mig!
Ca 20 kilo gick jag upp under graviditeten och de senaste månaderna kunde jag knappt ens ha såkallade mamma-byxor utan fick gå i tights. Så nu känns det mycket mycket bra att vara så när på väg tillbaka och alltså nu kunna gå i byxor.
Synd att man inte äger en våg, det vore roligt att se hur mycket man tappat redan nu. Tror faktiskt det är en hel del. Magen är ju i princip helt borta så det är väl på lår och rumpa som jag fortfarande har ett par extra kilon. Får kolla det när jag ska göra återbesök hos barnmorskan.
Nu sitter jag och fikar efter att ha varit ute med liten och handlat i den strålande solen. Snödroppar (alltså blomman) har börjat kika fram i rabatten utanför oss. Superhärligt!
Fam Lymar/Samuelsson har varit här sen i torsdags och de åkte hem i förmiddags. Har varit jätteskoj att ha dem här och att de små har fått pussa på sin kusin, Movitz. Ska bli kul att de kommer tillbaka i påsk redan!!
Henning är i skolan och spelar in ett band och kommer inte komma hem förens jättesent och ska bort imorn med. Så nu är det lite ensamt från att ha varit massa hålligång ett par dagar. Lite trist.. men men, skönt att vila också!
Puss!!
Ca 20 kilo gick jag upp under graviditeten och de senaste månaderna kunde jag knappt ens ha såkallade mamma-byxor utan fick gå i tights. Så nu känns det mycket mycket bra att vara så när på väg tillbaka och alltså nu kunna gå i byxor.
Synd att man inte äger en våg, det vore roligt att se hur mycket man tappat redan nu. Tror faktiskt det är en hel del. Magen är ju i princip helt borta så det är väl på lår och rumpa som jag fortfarande har ett par extra kilon. Får kolla det när jag ska göra återbesök hos barnmorskan.
Nu sitter jag och fikar efter att ha varit ute med liten och handlat i den strålande solen. Snödroppar (alltså blomman) har börjat kika fram i rabatten utanför oss. Superhärligt!
Fam Lymar/Samuelsson har varit här sen i torsdags och de åkte hem i förmiddags. Har varit jätteskoj att ha dem här och att de små har fått pussa på sin kusin, Movitz. Ska bli kul att de kommer tillbaka i påsk redan!!
Henning är i skolan och spelar in ett band och kommer inte komma hem förens jättesent och ska bort imorn med. Så nu är det lite ensamt från att ha varit massa hålligång ett par dagar. Lite trist.. men men, skönt att vila också!
Puss!!
torsdag 4 mars 2010
Besök från skogen
Idag kommer Hennings syster och Movitz kusiner på besök!
Det ska bli massa najs.
Och solen skiner som aldrig förr. Wunderbar!
Det ska bli massa najs.
Och solen skiner som aldrig förr. Wunderbar!
onsdag 3 mars 2010
Förlossnigsberättelse
Tänkte skriva min förlossningsberättelse, så gott det går. Vissa delar har jag tagit hjälp av min förlossningsjournal då jag inte minnas allt 100%. Den är jäkligt lång... så hoppas ni orkar läsa.
12/2
Jag gick upp till barnmorskan som jag gjorde varje vecka, för kontroll. Då noterade hon att jag hade väldigt högt blodtryck. Normalt brukar jag ha väldigt lågt bt på ca 100/60 och nu hade jag 150/100. Men hon verkade inte jätteorolig över det. Men tyckte att jag skulle ta ett urinprov för att mäta så jag inte hade äggvita i urinen.
Vilket jag självklart hade. Not good. Hon sa att det kunde röra sig om havandeskapsförgiftning och att jag måste åka in till förlossningen i Karlskrona för att kolla upp detta vidare. SUCK, tänkte jag. Jag mådde ju inte alls dåligt och tyckte det var konstigt att jag var tvungen att åka in, men det var inte annat att göra. Ringde H och han kutade upp till sjukan där vi tillsammans åkte med taxi till Karlskrona.
På förlossningen kollade de blodtryck igen, fortf mycket högt och sen tog de blodprover som vi fick sitta ner och vänta på. Efter några timmar fick vi besked om att proverna var okej, men de ville ha kvar mig på observation då man vid en havandeskapsförgiftning snabbt kan bli jättedålig. BLÄ! Så lite sur i ögat fick jag snällt installera mig i ett rum på förlossningen. Tack och lov kunde jag tvinga henning att stanna så han fick också en säng och där låg vi och kollade tv :)
13/2
På morgonen fick jag återigen beskedet att jag måste stanna en dag till på observation och då var jag riktigt ledsen. Ville bara hem då jag fortfarande mådde jättebra och tyckte väl det var lite onödigt att ligga där och ruttna. Till saken hörde att jag knappt fick röra mig ur sängen.. jag fick gå på toa typ, that's it. Så det var rätt dryyygt att ligga där vill jag lova. Men hade ju iaf H som sällskap.
Sen vid 12, började jag få en rejäl huvudvärk över ögonen och tinningarna (ngt som är tecken vid havandeskapsförgiftning) och enl journalen så var jag även blek :P och så började jag kräkas.
Jag får prata med en läkare och han bestämmer att jag ska ta prover var 4de timme och ta blodtrycket varje timme för att se att jag inte blir sämre. Jag får flytta in i ett förlossningsrum och där drar de ner persiennerna så det är typ svart.. eftersom jag får ont i huvudet av att se ljus.
16.00 noteras att mina reflexer är stegrade och jag får tilltagande sammandragningar.
Läkaren informerar mig att om jag blir sämre kanske man måste förlösa med hjälp av kejsarsnitt, eller sätta igång förlossningen.. då den enda "medicinen" för havandeskapsförgiftning är att få ut barnet.
Jag fick akupunkturnålar i huvudet för huvudvärken, vilket hjälpte lite men inte särskilt mycket.
På kvällen får jag jätteont i huvudet och ser blixtar när jag blundar och har jätteont i höger sida av magen. Då fick jag morfin i spruta och efter det så mådde jag betydligt bättre!
Får attacker av huvudvärk under natten som var förfärlig och fick då också morfin mot det.
14/2
På morgonen så beslutar man på ronden att de ska sätta igång mig under dagen, då jag mår så dåligt. Jag är så slut att jag inte orkar bli orolig utan det känns rätt skönt att det ska gå över snart. Även om vår bebis kommer födas 5 veckor för tidigt.
Så kl 12.00 sätter de igång mig. De sätter en gel på livmodertappen för att den ska utplånas och att jag ska öppna mig. Jag får informationen att det kan ta tid, ibland flera dagar (YAY) men att var sjätte timme ska nytt gel sättas in om det inte händer något.
Ngn timme efter så börjar jag känna av sammandragningar, starkare än tidigare.. som en jävla mensvärk ungefär och ett par timmar senare är smärtan HEMSK.
Kl 17.00 ska de kolla hur mycket som hänt och då har jag öppnat mig 1,5-2 cm. Fy fasen. Och då har jag alltså snor-ont. Värkarna går ner i låren och är hemska. De kommer med 30 sek - 2 minuers intervaller.. vilket gör att jag inte får särskilt mycket vila mellan värkarna. Jag får fler akupunktur-nålar som inte hjälper ett skit. Barnmorskan säger att jag kan få EDA när jag är öppen 4cm..
Jag spyr av smärtan. Haha.
21.58 står det i journalen "Sofia har det jättejobbigt.. orkar inte mer" HAHA. De ska iaf kolla hur jag öppnar mig och till min stora besvikelse har det inte hänt ETT SKIT. Samma som förut. Men då kontaktar de läkare som godkänner att jag får en tidig epidural och narkosjouren kommer.
En liten asiatisk man som bryter på danska och heter dr Tao kommer och frågar mig "har du ooont?" Då var jag inte glad kan jag lova.
Hur som helst fick jag EDA och det var som att komma till himmelriket!! Fy, vad bra jag mådde.
Det onda bara försvann och det enda som känndes var liksom ett tryck.
22.13 går vattnet. och nu har jag öppnat mig 6 cm helt plötsligt.
00.20 då har jag legat och slumrat lite och nu känner jag plötsligt att jag vill trycka på och säger det till barnmorskan och då kollar hon och säger snopet.. men du är ju helt öppen. Så det var bara att krysta på och 00.56 så var han ute. Vår lilla Movitz! 3230 gram och 48 cm.
Alltså, jag har aldrig känt sån smärta som de värkarna jag hade innan EDA men efter det så mådde jag toppen och krystandet var inga problem. Det gjorde inte särskilt ont, bara jobbigt att trycka på så att säga.. haha. Fick lustgas när jag krystade och det var verkligen the shit. Blev inte veck utan bara bedövad liksom, helt underbart. haha.
Så här två veckor senare, lite drygt.. har jag faktiskt glömt bort det dåliga, som alla säger att man gör och tur är väl det.
Nej, ursch vad långt det blev. hoppas ni tyckte det var lite kul o läsa iaf.
<3 Puss
12/2
Jag gick upp till barnmorskan som jag gjorde varje vecka, för kontroll. Då noterade hon att jag hade väldigt högt blodtryck. Normalt brukar jag ha väldigt lågt bt på ca 100/60 och nu hade jag 150/100. Men hon verkade inte jätteorolig över det. Men tyckte att jag skulle ta ett urinprov för att mäta så jag inte hade äggvita i urinen.
Vilket jag självklart hade. Not good. Hon sa att det kunde röra sig om havandeskapsförgiftning och att jag måste åka in till förlossningen i Karlskrona för att kolla upp detta vidare. SUCK, tänkte jag. Jag mådde ju inte alls dåligt och tyckte det var konstigt att jag var tvungen att åka in, men det var inte annat att göra. Ringde H och han kutade upp till sjukan där vi tillsammans åkte med taxi till Karlskrona.
På förlossningen kollade de blodtryck igen, fortf mycket högt och sen tog de blodprover som vi fick sitta ner och vänta på. Efter några timmar fick vi besked om att proverna var okej, men de ville ha kvar mig på observation då man vid en havandeskapsförgiftning snabbt kan bli jättedålig. BLÄ! Så lite sur i ögat fick jag snällt installera mig i ett rum på förlossningen. Tack och lov kunde jag tvinga henning att stanna så han fick också en säng och där låg vi och kollade tv :)
13/2
På morgonen fick jag återigen beskedet att jag måste stanna en dag till på observation och då var jag riktigt ledsen. Ville bara hem då jag fortfarande mådde jättebra och tyckte väl det var lite onödigt att ligga där och ruttna. Till saken hörde att jag knappt fick röra mig ur sängen.. jag fick gå på toa typ, that's it. Så det var rätt dryyygt att ligga där vill jag lova. Men hade ju iaf H som sällskap.
Sen vid 12, började jag få en rejäl huvudvärk över ögonen och tinningarna (ngt som är tecken vid havandeskapsförgiftning) och enl journalen så var jag även blek :P och så började jag kräkas.
Jag får prata med en läkare och han bestämmer att jag ska ta prover var 4de timme och ta blodtrycket varje timme för att se att jag inte blir sämre. Jag får flytta in i ett förlossningsrum och där drar de ner persiennerna så det är typ svart.. eftersom jag får ont i huvudet av att se ljus.
16.00 noteras att mina reflexer är stegrade och jag får tilltagande sammandragningar.
Läkaren informerar mig att om jag blir sämre kanske man måste förlösa med hjälp av kejsarsnitt, eller sätta igång förlossningen.. då den enda "medicinen" för havandeskapsförgiftning är att få ut barnet.
Jag fick akupunkturnålar i huvudet för huvudvärken, vilket hjälpte lite men inte särskilt mycket.
På kvällen får jag jätteont i huvudet och ser blixtar när jag blundar och har jätteont i höger sida av magen. Då fick jag morfin i spruta och efter det så mådde jag betydligt bättre!
Får attacker av huvudvärk under natten som var förfärlig och fick då också morfin mot det.
14/2
På morgonen så beslutar man på ronden att de ska sätta igång mig under dagen, då jag mår så dåligt. Jag är så slut att jag inte orkar bli orolig utan det känns rätt skönt att det ska gå över snart. Även om vår bebis kommer födas 5 veckor för tidigt.
Så kl 12.00 sätter de igång mig. De sätter en gel på livmodertappen för att den ska utplånas och att jag ska öppna mig. Jag får informationen att det kan ta tid, ibland flera dagar (YAY) men att var sjätte timme ska nytt gel sättas in om det inte händer något.
Ngn timme efter så börjar jag känna av sammandragningar, starkare än tidigare.. som en jävla mensvärk ungefär och ett par timmar senare är smärtan HEMSK.
Kl 17.00 ska de kolla hur mycket som hänt och då har jag öppnat mig 1,5-2 cm. Fy fasen. Och då har jag alltså snor-ont. Värkarna går ner i låren och är hemska. De kommer med 30 sek - 2 minuers intervaller.. vilket gör att jag inte får särskilt mycket vila mellan värkarna. Jag får fler akupunktur-nålar som inte hjälper ett skit. Barnmorskan säger att jag kan få EDA när jag är öppen 4cm..
Jag spyr av smärtan. Haha.
21.58 står det i journalen "Sofia har det jättejobbigt.. orkar inte mer" HAHA. De ska iaf kolla hur jag öppnar mig och till min stora besvikelse har det inte hänt ETT SKIT. Samma som förut. Men då kontaktar de läkare som godkänner att jag får en tidig epidural och narkosjouren kommer.
En liten asiatisk man som bryter på danska och heter dr Tao kommer och frågar mig "har du ooont?" Då var jag inte glad kan jag lova.
Hur som helst fick jag EDA och det var som att komma till himmelriket!! Fy, vad bra jag mådde.
Det onda bara försvann och det enda som känndes var liksom ett tryck.
22.13 går vattnet. och nu har jag öppnat mig 6 cm helt plötsligt.
00.20 då har jag legat och slumrat lite och nu känner jag plötsligt att jag vill trycka på och säger det till barnmorskan och då kollar hon och säger snopet.. men du är ju helt öppen. Så det var bara att krysta på och 00.56 så var han ute. Vår lilla Movitz! 3230 gram och 48 cm.
Alltså, jag har aldrig känt sån smärta som de värkarna jag hade innan EDA men efter det så mådde jag toppen och krystandet var inga problem. Det gjorde inte särskilt ont, bara jobbigt att trycka på så att säga.. haha. Fick lustgas när jag krystade och det var verkligen the shit. Blev inte veck utan bara bedövad liksom, helt underbart. haha.
Så här två veckor senare, lite drygt.. har jag faktiskt glömt bort det dåliga, som alla säger att man gör och tur är väl det.
Nej, ursch vad långt det blev. hoppas ni tyckte det var lite kul o läsa iaf.
<3 Puss
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
