Oskyld.

“Som när man gråter:
saknad oftast sådan utan ord - åtrå sanslös och utan grund,
om redan när ögon möter ögon eller nåt annat vadsomhelst jag kommer inte längre
svara på sådant

om det att vi ser varandra är månskens fel eller solars

när dina händer knyts i mina för första gången eller när
vi möts den dagen du ser förbi mig fast jag väntat i veckor?

som aldrig stillad längtan är saknad och därför lönlös,
det är när vi möts måste jag tro, som livet svänger upp och
kväljer mig kanske på något sätt vet jag att
(när du tar min hand)
allt slutar finnas

senare vet jag såklart allt jag borde gjort och sagt och
givit dig, vad vet jag nu förutom längtan? jag kan inget
märker jag och inget vet jag
aldrig ska jag förstå varför dina ögon öron händer vad-
som helst får mig att kasta allt annat för ett av dina ord

aldrig ska jag förstå mig”

- Åsa Ericsdotter, 1999