Förlossnigsberättelse

Tänkte skriva min förlossningsberättelse, så gott det går. Vissa delar har jag tagit hjälp av min förlossningsjournal då jag inte minnas allt 100%. Den är jäkligt lång... så hoppas ni orkar läsa.

12/2
Jag gick upp till barnmorskan som jag gjorde varje vecka, för kontroll. Då noterade hon att jag hade väldigt högt blodtryck. Normalt brukar jag ha väldigt lågt bt på ca 100/60 och nu hade jag 150/100. Men hon verkade inte jätteorolig över det. Men tyckte att jag skulle ta ett urinprov för att mäta så jag inte hade äggvita i urinen.
Vilket jag självklart hade. Not good. Hon sa att det kunde röra sig om havandeskapsförgiftning och att jag måste åka in till förlossningen i Karlskrona för att kolla upp detta vidare. SUCK, tänkte jag. Jag mådde ju inte alls dåligt och tyckte det var konstigt att jag var tvungen att åka in, men det var inte annat att göra. Ringde H och han kutade upp till sjukan där vi tillsammans åkte med taxi till Karlskrona.

På förlossningen kollade de blodtryck igen, fortf mycket högt och sen tog de blodprover som vi fick sitta ner och vänta på. Efter några timmar fick vi besked om att proverna var okej, men de ville ha kvar mig på observation då man vid en havandeskapsförgiftning snabbt kan bli jättedålig. BLÄ! Så lite sur i ögat fick jag snällt installera mig i ett rum på förlossningen. Tack och lov kunde jag tvinga henning att stanna så han fick också en säng och där låg vi och kollade tv :)

13/2
På morgonen fick jag återigen beskedet att jag måste stanna en dag till på observation och då var jag riktigt ledsen. Ville bara hem då jag fortfarande mådde jättebra och tyckte väl det var lite onödigt att ligga där och ruttna. Till saken hörde att jag knappt fick röra mig ur sängen.. jag fick gå på toa typ, that's it. Så det var rätt dryyygt att ligga där vill jag lova. Men hade ju iaf H som sällskap.

Sen vid 12, började jag få en rejäl huvudvärk över ögonen och tinningarna (ngt som är tecken vid havandeskapsförgiftning) och enl journalen så var jag även blek :P och så började jag kräkas.
Jag får prata med en läkare och han bestämmer att jag ska ta prover var 4de timme och ta blodtrycket varje timme för att se att jag inte blir sämre. Jag får flytta in i ett förlossningsrum och där drar de ner persiennerna så det är typ svart.. eftersom jag får ont i huvudet av att se ljus.
16.00 noteras att mina reflexer är stegrade och jag får tilltagande sammandragningar.
Läkaren informerar mig att om jag blir sämre kanske man måste förlösa med hjälp av kejsarsnitt, eller sätta igång förlossningen.. då den enda "medicinen" för havandeskapsförgiftning är att få ut barnet.
Jag fick akupunkturnålar i huvudet för huvudvärken, vilket hjälpte lite men inte särskilt mycket.
På kvällen får jag jätteont i huvudet och ser blixtar när jag blundar och har jätteont i höger sida av magen. Då fick jag morfin i spruta och efter det så mådde jag betydligt bättre!
Får attacker av huvudvärk under natten som var förfärlig och fick då också morfin mot det.

14/2
På morgonen så beslutar man på ronden att de ska sätta igång mig under dagen, då jag mår så dåligt. Jag är så slut att jag inte orkar bli orolig utan det känns rätt skönt att det ska gå över snart. Även om vår bebis kommer födas 5 veckor för tidigt.
Så kl 12.00 sätter de igång mig. De sätter en gel på livmodertappen för att den ska utplånas och att jag ska öppna mig. Jag får informationen att det kan ta tid, ibland flera dagar (YAY) men att var sjätte timme ska nytt gel sättas in om det inte händer något.
Ngn timme efter så börjar jag känna av sammandragningar, starkare än tidigare.. som en jävla mensvärk ungefär och ett par timmar senare är smärtan HEMSK.
Kl 17.00 ska de kolla hur mycket som hänt och då har jag öppnat mig 1,5-2 cm. Fy fasen. Och då har jag alltså snor-ont. Värkarna går ner i låren och är hemska. De kommer med 30 sek - 2 minuers intervaller.. vilket gör att jag inte får särskilt mycket vila mellan värkarna. Jag får fler akupunktur-nålar som inte hjälper ett skit. Barnmorskan säger att jag kan få EDA när jag är öppen 4cm..
Jag spyr av smärtan. Haha.

21.58 står det i journalen "Sofia har det jättejobbigt.. orkar inte mer" HAHA. De ska iaf kolla hur jag öppnar mig och till min stora besvikelse har det inte hänt ETT SKIT. Samma som förut. Men då kontaktar de läkare som godkänner att jag får en tidig epidural och narkosjouren kommer.
En liten asiatisk man som bryter på danska och heter dr Tao kommer och frågar mig "har du ooont?" Då var jag inte glad kan jag lova.
Hur som helst fick jag EDA och det var som att komma till himmelriket!! Fy, vad bra jag mådde.
Det onda bara försvann och det enda som känndes var liksom ett tryck.

22.13 går vattnet. och nu har jag öppnat mig 6 cm helt plötsligt.

00.20 då har jag legat och slumrat lite och nu känner jag plötsligt att jag vill trycka på och säger det till barnmorskan och då kollar hon och säger snopet.. men du är ju helt öppen. Så det var bara att krysta på och 00.56 så var han ute. Vår lilla Movitz! 3230 gram och 48 cm.

Alltså, jag har aldrig känt sån smärta som de värkarna jag hade innan EDA men efter det så mådde jag toppen och krystandet var inga problem. Det gjorde inte särskilt ont, bara jobbigt att trycka på så att säga.. haha. Fick lustgas när jag krystade och det var verkligen the shit. Blev inte veck utan bara bedövad liksom, helt underbart. haha.
Så här två veckor senare, lite drygt.. har jag faktiskt glömt bort det dåliga, som alla säger att man gör och tur är väl det.

Nej, ursch vad långt det blev. hoppas ni tyckte det var lite kul o läsa iaf.
<3 Puss